Slussen – Tyresö, Anhalt T-centralen 04:00

Från förra veckans gästbloggande: Festen är slut, det står en klunga svettiga men glada människor utanför Clustret på Söder Mälarstrand och varvar ner efter timmar av dans. Några försöker dra ihop efterfest men ingen verkar vilja bjuda in och jag beger mig längs kajkanten mot Slussen. Nattluften är varm och det börjar ljusna ordentligt över Stockholm. Vid kajen ligger en ponton för förtöjning och jag funderar på varför tusan någon har satt två stora palmer på den. Promenaden fortsätter och vid den lilla parken nere vid vattnet vid Slussen har några rest ett tält och två män ligger på gamla slitna madrasser i sovsäckar under ett träd och sover oroligt. På tunnelbanans perrong står tre personer och lirar någon typ av indie och människorna som väntar på sina tåg står i en ring runt och lyssnar. Ljuden från synthen, gitarren och kvinnans röst livar upp den annars tråkiga kala miljön på perrongen och får de tio minuterna till tåget ska gå att kännas lite kortare. På tåget blandas folk som somnat på hemvägen med de som fortfarande är igång och på väg till efterfester. Framme och uppe på Sergels Torg syns knappt en människa, torget ligger helt öde. Det är ovant att se torget så naket, en plats där man dagtid ser hundratals ser man nu ingen. I kuren för nattbuss 892 mot Jordbro station finns det däremot människor. En man sitter trottoarkanten, ett par står och kramas och en kvinna spyr i en papperskorg ett par meter längre bort. Jag slår mig ner på en av bänkarna och tittar längs Klarabergsgatan där några gäng sakta driver fram längs med trottoarerna och taxibilarna står uppställda och väntar på folk som vill åka hem. Ett gäng som också väntar på bussen ber mig att sätta på någon musik på den bergsprängare jag har med mig sedan förfesten. "Vad?" frågar ja och får svaret "Någonting mysigt!". Jag sätter på någonting med Depeche Mode vilket får ett svalt mottagande och jag får byta till Kent. Efterfestmusik på hög nivå och de som bad om musiken sjunger med i "Kärleken väntar", "Pärlor" och "FF". Paret längre bort i busskuren fortsätter gosa, mannen på trottoarkanten har plockat fram en cigarrett, måsarna skriker och dagen gryr över Stockholm. Folk brukar säga att de tycker att det är jobbigt att åka nattbuss men jag tycker det är ganska mysigt. Folk är så avslagna, trötta efter hela nattens festande. För vissa är det sömnen som skulle behövas, andra har fått i sig lite för mycket att dricka - för många är det kombinationen av de båda. Några är glada och tycker inte riktigt att festen är slut än utan har lite småfest på busshållsplatsen, andra har haft en sämre kväll och vill bara hem och dö i sin säng. I alla fall så folk oftast okej på bussen vid den här tiden, så länge de inte spyr eller är höga så brukar de vara helt okej. Jag tittar mer på måsarna som nu slåss om resterna av McDonaldsmat i en påse på andra sidan gatan. Bra att någon kan äta skräpet i alla fall tänker jag. Vi lyssnar fortfarande till de melankoliska tonerna av Kent och väntar på bussen, väntar på att få komma hem. Bussen rullar fram och vi stiger på. Vi rullar hemåt. Några somnar, några pratar. Det är en ny dag, men för oss är det fortfarande gårdagen. Jag längtar hem för att kunna avsluta dagen, sova och vakna till den nya dagen av solen som skiner in genom fönstret. Att komma hem i tid till leveransen av morgontidningen.  

Djursholm 11:00

Från förra veckans gästbloggande: Det lilla betongcentrumet är omgärdat av gigantiska villor. Djursholm är verkligen en villastad, förutom de få 3-5våningshusen vid centrumet så lyser lägenhetshusen med sin frånvaro. När jag går av bussen vid Djursholms torg beger jag mig ner mot den lilla småbåtshamnen. Jag sätter mig på bryggan och tittar ut över viken, på de två småöarna Samsö och Vågaskär med villor på. Inte dumt med en alldeles egen holme med hus och tillhörande båtbrygga med båt. Några andra har tydligen tyckt om utsikten för min granne på bryggan är resterna av gårdagens middag, en hög sushikartonger. Jag beger mig tillbaka till centrumet och stöter på vägen på en äldre herre som frågar över kameran jag bär på min axel; "Fotograferar du här?" och jag svarar; "Ja, det gör jag väl om något intressant dyker upp". Mannen drar då igång och berättar om hur området såg ut när han själv var ung. Om var mataffären som då hette Amiralen låg, om den gamla järnvägen och om allt annat som ser annorlunda ut nu. Han funderar över hur området såg ut ännu längre tillbaka i tiden, för hundra och tvåhundra år sedan och berättar om de på Djursholms slott som en gång i tiden ägde hela Djursholm och Lidingö. Vi talar en stund tills mannen känner att han börjar få lite bråttom, han har en lång inköpslista att beta av på Konsum. Djursholmsborna strosar fram i maklig takt och jag känner mig stundvis utstirrad. Jag får nästan en cyklist som stirrar på mig istället för att titta framåt att köra in i en lyktstolpe, och jag som trodde att jag skulle se neutral ut klädd i lågskor, byxor och linne. Det slår mig hur gamla de flesta som är ute ser ut att vara. Kanske är det tidigt på dagen och de yngre invånarna tar sovmorgon eller så har Djursholm en väldigt hög medelålder. Säkerligen över hälften av människorna jag ser ut att vara över 60 år. Jag köper en glass av trevlig mycket välkammad ung man på det mest prydliga Konsum jag någonsin varit på och letar sedan upp en bänk för att skriva. En äldre herre som passerar när jag plockat upp blocket ropar med irriterad ton; "Sitter du och för du statistik på alla som går förbi här eller?" Jag skriver vidare och låtsas inte höra. Djursholmsborna som går på gatorna ser rätt glada, men något misstänksamma ut.    

Tensta 15:00

Från förra veckans gästblogg: Det är första gången jag ser någon ge dricks i en kiosk. Mannen före mig köper två flaskor läck och lämnar växeln som dricks. Sött tänker jag och gör detsamma när det blir min tur. Det är fullt av folk på torget vid Tensta centrum när jag kommer dit på lördagseftermiddagen. Det är tryckande varmt men luften är i alla fall i rörelse. Torgförsäljarna har fullt upp med sina varor medan myllret av människor promenerar förbi. En liten pojke roar sig med att jaga duvorna fram och tillbaka. En man med stort skägg och en påse från systembolaget drar kvickt förbi på sin longboard. Tre män står och diskuterar intensivt i skuggan under ett träd och en gammal gumma sitter på en pall i skuggan och spelar på sitt dragspel. Då drar en intensiv åskskur förbi. Ett par blixtar syns och regnet öser ner. Torgförsäljarna skyndar sig att plocka in sina varor men får ställa ut dem lika snabbt igen då regnet upphör efter någon minut och det blir lika varmt igen. Jag går upp mot biblioteket för att låna den bok som bara fanns inne just här och går förbi en samling blommor och gravljus. På ett lakan på väggen står med bokstäver ”VILA I FRID RANDA". Jag funderar på vad det kan vara som har hänt och en dam frågar mig detsamma vilket jag såklart inte kan svara på förutom att det antagligen är någon som dött. Jag promenerar vidare men stannar upp på bron till biblioteket för att rota fram plånboken ur väskan för att kolla så att jag har bibliotekskortet med mig. Då kommer en man fram till mig och frågar om jag såg blommorna längre ner på gatan vilket jag svarar att jag gjort. Han berättar att Randa blivit påkörd av en motorcyklist någon dag sedan och att man inte vet vem det var som körde. Han berättar att han inte tror att det var en olycka, skakar uppgivet på huvudet och promenerar vidare. Jag fortsätter jag åt mitt håll, över bron och in på biblioteket. Jag lånar min bok och beger mig tillbaka mot busstationen. Går mellan stora röda bostadshusklossar klädda med parabolantenner, med mattor hängande från de långa balkongerna, går med stora betongklossar på båda mina sidor. Jag missar bussen perfekt, går till tunnelbanan och åker den långa, långa rulltrappan ner i den svala underjorden, missar tåget precis och sätter mig på en bänk och läser min nyfunna bok.

Slussen 19:20

Från förra veckans gästblogg. Det är en varm kväll. Vinden blåser in från saltsjön och får luften att smaka östersjön. Det är rörelse på Södermalmstorg och på Ryssgården. Människors vägar korsas. Folk kommer med Djurgårdsfärjan släpandes på sina lotterivinster från Gröna Lund. Ett barn gråter över sin nyvunna nalle som redan gått sönder. Jag sitter på en bänk och äter glass efter en arbetsdag på ett väldigt varmt kontor. Jag har rast från allt, är bara ledig och betraktar människorna i min omgivning, den saliga blandningen av söderhipsters på cykel, kontorsnissar på väg ner i tunnelbanan, sommarledigt folk med händerna fulla av shoppingkassar och torghandlarna som packar ihop för dagen. En sönderslagen kvinna kommer fram till mig och frågar om pengar till middag. Jag ger henne de sju kronor jag har på mig och hon skiner upp, tackar för de sju kronorna och beger sig vidare till nästa bänk. Jag byter bänk jag med, sätter mig i solen igen och skriver om vad jag ser. Jag tar bänken vid de grönskande valven uppe vid restaurang Strömmen och får sällskapa med måsarna som kretsar över restaurangen och Södermalms stolthet, strömmingvagnen på Ryssgården. Jag ser mig omkring; ser cyklisterna fara fram i våldsam fart eller långsamt glida ner för Slussen, ser båtarna passera ut och in genom Slussen, ser folket på Debaser, ser Djurgårdsfärjan hämta hem ytterligare ett lass tivolibesökare och jag ser ett gäng backpackers sitta på Södermalmstorg och spela kort. Jag ser människors vägar korsar och jag ser vägar med oräkneligt många mål.    

Att växa tillsammans

Som jag nämnde tidigare har jag gästbloggat den här veckan. Inläggen finns ursprungligen publicerade här, ett för varje dag. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Jag är ganska nöjd med inläggen och tänkte publicera dem även här. Håll till godo: Hej! Simon Mogren heter jag och kommer att blogga här i en vecka. Just nu är jag sommarledig, sitter och funderar vad jag ska göra med livet nu när jag slutat skolan. Konstigt det där egentligen - man har pluggat, gått till skolan och nu ska man inte göra det mer, ler i alla fall inte på samma sätt. Jag kommer att skriva om staden Stockholm, ge er fyra miljöbeskrivningar av olika stadsdelar och kommer ta hjälp av bilder för att beskriva mina tankar. Bilder är nog min största passion - världen är så mycket vackrare genom en kameras sökare eller fångad och utskriven på ett papper. Det utsnittet man fångar kan helt enkelt vara vackrare än verkligheten. Att växa tillsammans var det alltså. Jag tänker tillbaka, på tiden då världen inte var större än hemmet, skolan och vägen dit, kanske den lilla byn med sommarstugan och utsikten från bilens fönster på vägen dit. Allt som allt var världen liten, trots långa skogspromenader och upptäcktsfärder kanske inte mer än ett dussin kvadratkilometer. Sedan började världen växa, möjligheterna att se sig omkring ökade och snart var hela Tyresö mitt. Med sl-kortet i högsta hugg och bussen till Gullmarsplan så var snart också Stockholm mitt, min stad. För det är precis så jag känner när jag är i staden. När jag går på gatorna är det min stad, mitt hem. Gatstenarna är mina, träden är mina och vattnet är mitt. Men jag är varken svartsjuk, egoistisk eller högmodig. Staden är också din! Jag delar mer än gärna med mig av staden Stockholm - alla ska ha rätt att ta del av kärleken till staden. Ett kärleksförhållande kräver dock ömsesidig respekt, annars fungerar det inte. Stockholm har förändrats och vuxit i hundratals år före din födelse och du kommer förhoppningsvis att själv växa som människa minst ett par år sedan. Så länge du ser staden som din då måste du behandla den väl men framförallt ha respekt för ert förhållande. Låt kärleken till staden blomma men ha respekt för att staden vill växa och förändras, ty det ligger i dess natur. Respektera stadens natur och jag lovar att den kommer att göra detsamma mot dig!    

Några bilder från Hultsfred + Gästblogg

Nyhemkommen från Hultsfredsfestivalen. Att återvända från en festival innebär att världen känns helt annorlunda. I en vecka har man fått gå omkring på en camping och bara bara levt just där utan att bekymra sig om livet hemma. Nu är jag i alla fall hemma, åter i verkligheten. Självklart fick kameran följa med på festival men det blev tyvärr inget riktigt bildreportage av det hela. Några bilder tänker jag ändå visa upp som förhoppningsvis berättar lite om festivalstämmningen. Vi börjar mitt i natten, vis soluppgången över sjön vid Hultsfredsfestivalen.   Den här veckan gästbloggar jag för Clarion. Läs mina blogginlägg om Stockholms olika sidor på deras blogg. Mitt första inlägg finner ni här, fyra till kommer att publiceras under veckan.