Snowboardåkning i Vemdalen

Befinner mig just nu i Vemdalen och bestämde mig för att ta med lilla kameran ut på lite snowboardåkning. Rätt skakigt och snett blev det, men jag känner ändå att det är roligt det här med film. Filmade med min lilla Canon s95 vilken inte är optimal att filma med, men det räckte ändå för att ge mig något blodad tand. Troligtfis får ni se mer film från mig i framtiden.

Julrusning i Stockholm

Jag har också varit ute i Stockholms julrusning. Såhär ser det ut. Rätt mysigt faktiskt, om man inte har bråttom det vill säga.

Sergels torg med renarna

 

Hötorget med mystiska lappar

Drottninggatan med alla stressade människor

Mannen som varje år säljer Blandaren

En välbehövlig engergitillförsel i shoppingen?

Granar på hötorget

Drottninggatan

På besök i Skåne

Jag har varit bortrest ett par dagar. Först till Linköping och Vadstena, men sedan nMalmö och Trelleborg. Anledningen till resan var ett besök på den årliga festen elextrixmas, men jag hann med mycket annat också. Som till exempel en liten fotopromenad i Trelleborgs hamn. Tyvärr fick inte min stora kamera följa med, så allt är taget med kompakten.

Ungdom mot Rasism 15 år!

Ungdom mot rasism har nu fyllt 15 år! Jag vill med största värme gratulera er till detta jubileum och önska er lycka till! Jag hoppas att ni finns kvar och arbetar mot rasism och ojämlikhet så länge sådana hemskheter finns i världen. Ni behövs! För att fira jubileet höll Ungdom mot rasism en 15-årsfest. Jag rapporterar därifrån: Jonas Gardell stiger upp på scenen och talar om sitt stöd till arbetet mot rasism. Om hur han var aktiv i  kampanjen som senare skulle leda till bildandet av Ungdom mot rasism. Han berättar om sin tro på ett öppet samhälle och om vilka vägar som kan användas för att arbeta mot krafter som vill göra skillnad på människor. Jonas nämner den demonstration som i helgen (11 dec 2011) samlade drygt 500 högerextrema som demonstrerade under parollen "Stoppa svenskfientligheten - Till värn för Norden". Att 500 demonstranter samlats var dock ingenting som imponerade på Jonas som sa att: "Vänsterhänta transor mot biltullar skulle få fler demonstranter". Jonas fortsatte sitt tal med att sporra och peppa de närvarande antirasisterna, och påminde om att: "Vi ska komma ihåg att vi antirasister blir fler!" "Jag vill inte heller vara normal, jag vill vara som Jonas Gardell" öppnar Mona Sahlin sitt tal med. Mona berättar om att lagarna som ska förebygga och stoppa rasism har stärkts, men att det finns mycket kvar att göra för att bekämpa rasismen. En stor del av denna kamp måste föras i vardagen, genom att alltid stå upp för ett jämlikt samhälle fritt från rasism. Mona synliggör vissa människors syn på invandrare genom att ta exemplet med den klipska nynazist som uttalade sig i TV och sa att han tyckte att det var hemskt med invandringen till Sverige och egentligen helst ville flytta till ett land som inte tog emot invandrare. Hon tar detta som ett exempel på hur många inte ser vilken värdering som kan ligga i ordet invandrare - någonting som syftar på "de andra" och ingenting man själv skulle kunna vara. När Ungdom mot rasisms (UMR) före detta ordförande Ola Karlman stiger upp på scenen förklarar han att han är lite nervös att gå upp efter två så duktiga talare. Han väljer att bland annat prata om det sätt UMR arbetar på. Han förklarar att UMR inte handlar om att kasta gatsten eller flaskor, att blåsa i vuvuzelor under andras demonstrationer eller att på något sätt använda våld. UMR handlar istället om att till exempel fatta pennan och skriva om sina åsikter, att i vardagen påverka våra medmänniskor genom att synliggöra och ifrågasätta problem. Att det handlar om dialog, förebyggande arbete och systematisk politisk påverkan. "Vi måste bekämpa myten om det goda och toleranta sverige. rasismen finns här, ochUMR tar alltid kampen." Ola berättar om att vi inte är framme i ett öppet och respekterande samhälle ännu. Bevis på detta är till exempel att det årligen begås tusentals hatbrott och att UMR ibland tvingats hålla möten på hemlig ort på grund av hotbilden. Ola berättar en historia från lördagens demonstration. Ett gäng motdemonstranter mot den högerextrema demonstrationen blir tillsagda av en äldre man att ta av sin maskering och demonstrera öppet. Svaret mannen får är att det är lätt för honom att säga - att han ska försöka demonstrera själv istället för att klaga. Svaret de maskerade får tillbaka är: "Vafan tror ni jag gör här?!" Exemplet visar på att det är oerhört viktigt att stå upp för antirasismen. Att göra detta handlar inte om att gå i maskerade demonstrationståg utan att göra sådant på ett fredligt och öppet sätt men kanske ännu viktigare - stå upp för antirasismen till vardags. Joakim Wohlfeil, UMRs första generalsekreterare förklarar stolt att han kanske inte längre går att räkna som en ungdom mot rasism utan nu snarare företrädde medelålders mot rasism. Bakom de grå håren finns dock ett levande engagemang, samma som funnits med genom alla år. Joakim är klädd i kostym, men river av sig lager av plagg till han står i en UMR-tröja, precis på samma sätt som när han inledde arbetet med UMR för 15 år sedan. Joakim berättar om att han deltog på ministerkonferensen i Wien där beslut fattades om projektet Alla olika, alla lika. Han berättar om det översvallande intresset för projektet, om 15 000 personer som hörde av sig och ville hjälpa till att arbeta mot rasism.  Han berättar om hur han tror att dessa människors ilska över rasismen kanaliserades till en kraft som ville förändra samhället. Joakim berättar om hur han sett rasismens demon runt om i världen. Hur han i en del av Afrika sett hur västerländska intressen direkt eller indirekt skapat konflikter hur rasism. Om hur han sett att vissa struntar i konsekvenserna av beslut och verksamheter som leder till någon annans fördärv. Han berättar också om hur det finns människor som vill väl men är tvingade att trycka ner andra för att leva. Avslutningsvis poängterar Joakim behovet av folk som säger ifrån, som är aktiva mot rasism. Han säger: "Fortsätt vara uppkäftiga!" "Jag må vara ordförande nu men jag är bara en av alla som kämpat alla dessa år mot rasism." säger Anton Landehag när han kommit upp på scenen. Anton talar om det fantastiska arbete som alla de som jobbar med UMR gör. Dels alla de anställda, men minst lika viktigt är det arbete som medlemmarna ute i landet gör. Anton påminner och avslutar sitt tal med den återkommande slagdängan: "Alla olika, alla lika!"

Ellen Rue knöt ihop kvällen genom att vara konferencier.

Bandet Odd Factory underhöll under kvällen.
Behrang Miri underhöll under kvällen, bland annat genom improviserad rap.