Djursholm 11:00

Från förra veckans gästbloggande:

Det lilla betongcentrumet är omgärdat av gigantiska villor. Djursholm är verkligen en villastad, förutom de få 3-5våningshusen vid centrumet så lyser lägenhetshusen med sin frånvaro.

När jag går av bussen vid Djursholms torg beger jag mig ner mot den lilla småbåtshamnen. Jag sätter mig på bryggan och tittar ut över viken, på de två småöarna Samsö och Vågaskär med villor på. Inte dumt med en alldeles egen holme med hus och tillhörande båtbrygga med båt. Några andra har tydligen tyckt om utsikten för min granne på bryggan är resterna av gårdagens middag, en hög sushikartonger.

Jag beger mig tillbaka till centrumet och stöter på vägen på en äldre herre som frågar över kameran jag bär på min axel; ”Fotograferar du här?” och jag svarar; ”Ja, det gör jag väl om något intressant dyker upp”. Mannen drar då igång och berättar om hur området såg ut när han själv var ung. Om var mataffären som då hette Amiralen låg, om den gamla järnvägen och om allt annat som ser annorlunda ut nu. Han funderar över hur området såg ut ännu längre tillbaka i tiden, för hundra och tvåhundra år sedan och berättar om de på Djursholms slott som en gång i tiden ägde hela Djursholm och Lidingö. Vi talar en stund tills mannen känner att han börjar få lite bråttom, han har en lång inköpslista att beta av på Konsum.

Djursholmsborna strosar fram i maklig takt och jag känner mig stundvis utstirrad. Jag får nästan en cyklist som stirrar på mig istället för att titta framåt att köra in i en lyktstolpe, och jag som trodde att jag skulle se neutral ut klädd i lågskor, byxor och linne.

Det slår mig hur gamla de flesta som är ute ser ut att vara. Kanske är det tidigt på dagen och de yngre invånarna tar sovmorgon eller så har Djursholm en väldigt hög medelålder. Säkerligen över hälften av människorna jag ser ut att vara över 60 år.

Jag köper en glass av trevlig mycket välkammad ung man på det mest prydliga Konsum jag någonsin varit på och letar sedan upp en bänk för att skriva. En äldre herre som passerar när jag plockat upp blocket ropar med irriterad ton; ”Sitter du och för du statistik på alla som går förbi här eller?” Jag skriver vidare och låtsas inte höra.

Djursholmsborna som går på gatorna ser rätt glada, men något misstänksamma ut.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.