Etikettarkiv: slussen

Konica FT-1

Här är resten av de bilder jag tog med min nylagade Konica och film utgången sedan tio år.  Jag är löjligt förtjust i motljusbilder har jag kommit på och därför inleder jag här med två sådana bilder på Jennie, av något annan karaktär än vår senaste fotografering. Bilderna är scannade papperskopior och därav lite dammiga.

Slussen – Tyresö, Anhalt T-centralen 04:00

Från förra veckans gästbloggande: Festen är slut, det står en klunga svettiga men glada människor utanför Clustret på Söder Mälarstrand och varvar ner efter timmar av dans. Några försöker dra ihop efterfest men ingen verkar vilja bjuda in och jag beger mig längs kajkanten mot Slussen. Nattluften är varm och det börjar ljusna ordentligt över Stockholm. Vid kajen ligger en ponton för förtöjning och jag funderar på varför tusan någon har satt två stora palmer på den. Promenaden fortsätter och vid den lilla parken nere vid vattnet vid Slussen har några rest ett tält och två män ligger på gamla slitna madrasser i sovsäckar under ett träd och sover oroligt. På tunnelbanans perrong står tre personer och lirar någon typ av indie och människorna som väntar på sina tåg står i en ring runt och lyssnar. Ljuden från synthen, gitarren och kvinnans röst livar upp den annars tråkiga kala miljön på perrongen och får de tio minuterna till tåget ska gå att kännas lite kortare. På tåget blandas folk som somnat på hemvägen med de som fortfarande är igång och på väg till efterfester. Framme och uppe på Sergels Torg syns knappt en människa, torget ligger helt öde. Det är ovant att se torget så naket, en plats där man dagtid ser hundratals ser man nu ingen. I kuren för nattbuss 892 mot Jordbro station finns det däremot människor. En man sitter trottoarkanten, ett par står och kramas och en kvinna spyr i en papperskorg ett par meter längre bort. Jag slår mig ner på en av bänkarna och tittar längs Klarabergsgatan där några gäng sakta driver fram längs med trottoarerna och taxibilarna står uppställda och väntar på folk som vill åka hem. Ett gäng som också väntar på bussen ber mig att sätta på någon musik på den bergsprängare jag har med mig sedan förfesten. "Vad?" frågar ja och får svaret "Någonting mysigt!". Jag sätter på någonting med Depeche Mode vilket får ett svalt mottagande och jag får byta till Kent. Efterfestmusik på hög nivå och de som bad om musiken sjunger med i "Kärleken väntar", "Pärlor" och "FF". Paret längre bort i busskuren fortsätter gosa, mannen på trottoarkanten har plockat fram en cigarrett, måsarna skriker och dagen gryr över Stockholm. Folk brukar säga att de tycker att det är jobbigt att åka nattbuss men jag tycker det är ganska mysigt. Folk är så avslagna, trötta efter hela nattens festande. För vissa är det sömnen som skulle behövas, andra har fått i sig lite för mycket att dricka - för många är det kombinationen av de båda. Några är glada och tycker inte riktigt att festen är slut än utan har lite småfest på busshållsplatsen, andra har haft en sämre kväll och vill bara hem och dö i sin säng. I alla fall så folk oftast okej på bussen vid den här tiden, så länge de inte spyr eller är höga så brukar de vara helt okej. Jag tittar mer på måsarna som nu slåss om resterna av McDonaldsmat i en påse på andra sidan gatan. Bra att någon kan äta skräpet i alla fall tänker jag. Vi lyssnar fortfarande till de melankoliska tonerna av Kent och väntar på bussen, väntar på att få komma hem. Bussen rullar fram och vi stiger på. Vi rullar hemåt. Några somnar, några pratar. Det är en ny dag, men för oss är det fortfarande gårdagen. Jag längtar hem för att kunna avsluta dagen, sova och vakna till den nya dagen av solen som skiner in genom fönstret. Att komma hem i tid till leveransen av morgontidningen.  

Slussen 19:20

Från förra veckans gästblogg. Det är en varm kväll. Vinden blåser in från saltsjön och får luften att smaka östersjön. Det är rörelse på Södermalmstorg och på Ryssgården. Människors vägar korsas. Folk kommer med Djurgårdsfärjan släpandes på sina lotterivinster från Gröna Lund. Ett barn gråter över sin nyvunna nalle som redan gått sönder. Jag sitter på en bänk och äter glass efter en arbetsdag på ett väldigt varmt kontor. Jag har rast från allt, är bara ledig och betraktar människorna i min omgivning, den saliga blandningen av söderhipsters på cykel, kontorsnissar på väg ner i tunnelbanan, sommarledigt folk med händerna fulla av shoppingkassar och torghandlarna som packar ihop för dagen. En sönderslagen kvinna kommer fram till mig och frågar om pengar till middag. Jag ger henne de sju kronor jag har på mig och hon skiner upp, tackar för de sju kronorna och beger sig vidare till nästa bänk. Jag byter bänk jag med, sätter mig i solen igen och skriver om vad jag ser. Jag tar bänken vid de grönskande valven uppe vid restaurang Strömmen och får sällskapa med måsarna som kretsar över restaurangen och Södermalms stolthet, strömmingvagnen på Ryssgården. Jag ser mig omkring; ser cyklisterna fara fram i våldsam fart eller långsamt glida ner för Slussen, ser båtarna passera ut och in genom Slussen, ser folket på Debaser, ser Djurgårdsfärjan hämta hem ytterligare ett lass tivolibesökare och jag ser ett gäng backpackers sitta på Södermalmstorg och spela kort. Jag ser människors vägar korsar och jag ser vägar med oräkneligt många mål.